Den goda hjälten eskorterades tillsammands med proffesorn till slottet. hela kungariket hade sammlats för att gratulera dem till vinnstten. När alla sammlats i salen kom Lord Sakuman in gående med 2 vakter. Kungen sade då.
- Detta är början på en ny värld. Där inget ondska finns!
Alla i hela kungariket firade med en stor stor fest.
Alla förutom hjälten.
Han skulle gå och ta en god natts sömn i sin stuga på slotts åkern!
- T h e e n d -
© Jesper Bengtsson 2009-2010
tisdag 9 februari 2010
Kapitel 6
Proffesorn och hjälten sprang för sina liv med förräderen som hade sparkat upp bakdörren. När det var halvvägs borta så hörde de att vakterna inte var efter dem längre.
Det fortsatte smyga fram och kikade runt hörnet. Där satt Lord Sakuman och den lilla pojken. Pojken som satt fastkedjad sa att om sakuman inte släppte honom skulle ha det allt ångra.
Lord Sakuman skrattade hånfullt och tog pojken runt halsen och lyfte upp honom.
- Passa din tunga pojk, annars kommer du inte ha någon kvar!
Pojken försökte att inte gråta. Man såg det på honom.
I den goda världen hade en dummerjöns hittat en lysande, genomskinlig sten. Han frågade runt ifall någon visste var det vad. Otroligt nog så jagade alla tjyvar honom. För att tydligen så var stenen värd mer än kungens rikedom.
Dummerjönsen satt och tänkte för sig själv ute i ängen.
- Vad ska jag ta mig till?!
Han brast i gråt, Just när han grät, så kom det en tår på stenen. Då började den lysa ännu mer.
Plötsligt så var det en häxa framför honom så sa.
- Du kallade på mig?
- Jag vet inte vad jag ska ta mig till!
- Låt mig se den där stenen.
Dummerjönsen gav häxan stenen och de båda försvann i ett svep.
I den onda världen så hade hjälten och Proffesorn blivit tillfångatagna av Lord Sakuman.
- Trodde ni verkligen att ni kune lura mig? Jag lät er bryta upp cell dörren. Jag lär er fly!
- Så det var du hela tiden?
- Ja, det var det!
Plötsligt började den lilla pojken skrattta.
- Jag, sa. Att om du inte låser upp mig. Blir jag sur!
Pltösligt flög allt och alla i rummet rätt på Sakuman. Han blev medvetslös.
Just då passade Proffesorn och Hjälten på att låsa upp pojken.
Men när de vände sig om var han borta.
Just då hörde de Krigs trumpeten skrika.
- Kriget är igång!
Hjälten sprang så snabbt han kunde till striden, med proffesorn strax efter.
När de kom ut hade redan alliansen vunnit.
- Vad i hela fridens namn hände?!
Generalen förklarade snabbt till Hjälten att en dummejöns från staden hade räddat hela världen.
När de kom tillbaka med de goda nyheterna till den goda världen så blev det en stor fest.
alla var med förutom hjälten.
Det fortsatte smyga fram och kikade runt hörnet. Där satt Lord Sakuman och den lilla pojken. Pojken som satt fastkedjad sa att om sakuman inte släppte honom skulle ha det allt ångra.
Lord Sakuman skrattade hånfullt och tog pojken runt halsen och lyfte upp honom.
- Passa din tunga pojk, annars kommer du inte ha någon kvar!
Pojken försökte att inte gråta. Man såg det på honom.
I den goda världen hade en dummerjöns hittat en lysande, genomskinlig sten. Han frågade runt ifall någon visste var det vad. Otroligt nog så jagade alla tjyvar honom. För att tydligen så var stenen värd mer än kungens rikedom.
Dummerjönsen satt och tänkte för sig själv ute i ängen.
- Vad ska jag ta mig till?!
Han brast i gråt, Just när han grät, så kom det en tår på stenen. Då började den lysa ännu mer.
Plötsligt så var det en häxa framför honom så sa.
- Du kallade på mig?
- Jag vet inte vad jag ska ta mig till!
- Låt mig se den där stenen.
Dummerjönsen gav häxan stenen och de båda försvann i ett svep.
I den onda världen så hade hjälten och Proffesorn blivit tillfångatagna av Lord Sakuman.
- Trodde ni verkligen att ni kune lura mig? Jag lät er bryta upp cell dörren. Jag lär er fly!
- Så det var du hela tiden?
- Ja, det var det!
Plötsligt började den lilla pojken skrattta.
- Jag, sa. Att om du inte låser upp mig. Blir jag sur!
Pltösligt flög allt och alla i rummet rätt på Sakuman. Han blev medvetslös.
Just då passade Proffesorn och Hjälten på att låsa upp pojken.
Men när de vände sig om var han borta.
Just då hörde de Krigs trumpeten skrika.
- Kriget är igång!
Hjälten sprang så snabbt han kunde till striden, med proffesorn strax efter.
När de kom ut hade redan alliansen vunnit.
- Vad i hela fridens namn hände?!
Generalen förklarade snabbt till Hjälten att en dummejöns från staden hade räddat hela världen.
När de kom tillbaka med de goda nyheterna till den goda världen så blev det en stor fest.
alla var med förutom hjälten.
Kapitel 5
Proffesorn och hjälten sprang för sina liv med förrädaren. När de var halvvägs hörde de röster komma emot dem. De sprang till ett hörn och kikade fram. De märke att vakterna satt och åt.
De tog upp en sten och kastade den mot vakterna. Samtidigt gjorde de röster med hälp av händerna. Vakterna trodde att det var dett spöke där. De tog upp sina vapen och sprang ut ur rummet.
- Kusten är klar! viskade hjälten.
Proffesorn kände hur magen kurrade. Han gick fram och tog en bit mat.
- Vad håller du på med?!
Nu hade proffesorn satt sig ner och åt resterna som fanns kvar.
Hjälten slet upp honom och drog honom in i skuggorna.
- Schh!!
De hörde tunga steg och såg att vatkerna hade kommit tillbaka med en jätte stor person.
De märke att han var en jätte, och att han knappt fick plats i rummet. Eftersom jätten var så stor så råkade han ha ner kristallkronan. När kronan landat så skyndade dem sig därifrån.
Proffesorn gick fram för att ta alla kristaller.
- Ta för dig unga hjälte! Kristaller får man inte gratis varje dag!
Proffesorn satt på huk och plockade upp de mesta diamanterna.
Plötsligt så sparkades bakdörren upp.
De tog upp en sten och kastade den mot vakterna. Samtidigt gjorde de röster med hälp av händerna. Vakterna trodde att det var dett spöke där. De tog upp sina vapen och sprang ut ur rummet.
- Kusten är klar! viskade hjälten.
Proffesorn kände hur magen kurrade. Han gick fram och tog en bit mat.
- Vad håller du på med?!
Nu hade proffesorn satt sig ner och åt resterna som fanns kvar.
Hjälten slet upp honom och drog honom in i skuggorna.
- Schh!!
De hörde tunga steg och såg att vatkerna hade kommit tillbaka med en jätte stor person.
De märke att han var en jätte, och att han knappt fick plats i rummet. Eftersom jätten var så stor så råkade han ha ner kristallkronan. När kronan landat så skyndade dem sig därifrån.
Proffesorn gick fram för att ta alla kristaller.
- Ta för dig unga hjälte! Kristaller får man inte gratis varje dag!
Proffesorn satt på huk och plockade upp de mesta diamanterna.
Plötsligt så sparkades bakdörren upp.
tisdag 19 januari 2010
Robot Kriget Del 4!!!
När Den Onda Ledaren Sokuman tänkte på sin plan, så hörde han snyftningar från en av kammarna i fängelsehålan.
Han gick dit för att titta.
När han tittade runt hörnet såg han n pojke i 7 år åldern.
Han tog några försiktiga steg fram mot pojken.
- Jag vill ha min mamma!! skrek pojken.
Lord sakuman öppnade cellen och tog med sig pojken.
Han tog med han till köket och gav han lite mat.
- Varför är du så snäll mot mig?
Lord sakuman skakade på huvudet och gick iväg.
Pojken som hade låtsats vara ledsen gick nu för att hämta en kniv.
när lord sakuman kom tillbaka så hittade han pojken med en kniv mot en koks strupe.
- Vad är det som försigår?! sa Sakuman.
- Släpp mig och min bror eller så dödar jag honom!
- Döda honom, jag har ändå ingen nytta av honom.
I nästa sekund så sprutade blod på väggar och golv.
Pojken gick fram till Sakuman och försökte hugga honom. Sakuman tog tag i pojkens arm och slängde han i väggen.
- Dumma pojk! väste han.
I samma stund var hjälten och proffesorn fast i cellen.
Även om dom skulle rymma hur skulle de komma ut ur det stora tornet, de var vaktade av tusentals soldater som hade sina tält nedanför.
Professorn låg och sov.
Vakterna paserade förbi då & då.
Plötsligt kom en vakt som var lite annorlunda klädd.
Han tog av sig hjälmen och började att fippla med cell dörren.
Plötsligt sparkade han upp den
Kom, och det e fort!
Hjälten väckte professorn och de alla började springa.
Sakuman, han hade fott allt han behövde.
En människa som var hans spion.
E DETTA SLUTET FÖR MÄNNISKO VÄRLDEN?
KOMMER HJÄLTEN OCH PROFESSORN KLARA SIG?
MISSA INTE NÄSTA EPISOD AV ROBOT KRIGET!
© Jesper Bengtsson 2009-2010
tisdag 1 december 2009
Robot Kriget (Historia På Svenskan) Del 3
Lord sakuman satt på sin tron i sitt onda fort. Han dridcker vin och äter kött. Hans tronrum är ett stort rum med lite inredning. Några guldstatyer här och där. när Lord sakuman nästan har ätit upp kommer en budbärare instormande.
-Jag har både goda och dåliga nyheter! Säger budbäraren.
-Börja med de goda. Mumlar Lord Sakuman.
-De goda är att vi har fångat alla hjältar!
-Och de dåliga?
-asså, det är så att..ehm..Din armé har blivit utplånad av människorna.
-VA?! Detta betyder krig! Han ryckte åt sig sitt svärd och ställde sig upp, sammla alla robotar.
-Ja herre! sa det lilla trollet.
Efter en timme så var mötet slut, alla robotar stod utanför fortet. De var tusentals.
Tillbaka i fängelsehålan så sitter Hjälten Jakob och Professorn i cellen.
Då kom en vit duva med ett brev och Jakob läste brevet.
"Det är så att Lord Sakuman har samlat ihop en armé på 100,000 robotar. Vi vet inte vad vi ska göra! Du måste rädda alla hjältarna! Det är vårt enda hopp!"
-Jag har både goda och dåliga nyheter! Säger budbäraren.
-Börja med de goda. Mumlar Lord Sakuman.
-De goda är att vi har fångat alla hjältar!
-Och de dåliga?
-asså, det är så att..ehm..Din armé har blivit utplånad av människorna.
-VA?! Detta betyder krig! Han ryckte åt sig sitt svärd och ställde sig upp, sammla alla robotar.
-Ja herre! sa det lilla trollet.
Efter en timme så var mötet slut, alla robotar stod utanför fortet. De var tusentals.
Tillbaka i fängelsehålan så sitter Hjälten Jakob och Professorn i cellen.
Då kom en vit duva med ett brev och Jakob läste brevet.
"Det är så att Lord Sakuman har samlat ihop en armé på 100,000 robotar. Vi vet inte vad vi ska göra! Du måste rädda alla hjältarna! Det är vårt enda hopp!"
Robot Kriget (Historia På Svenskan) Del 2
Morgonen därpå vaknade jag av ett pipande ljud. Det var väckarklockan, jag slog till den med handflatan. Motvilligt gick jag upp och lunkade mot köket. Jag såg att det stod lite kaffe i ett glas på köksbordet. Jag tog en klunk.
- TWI!
Kaffet var isakllt!
Allt var nämligen kallt här på nedervåningen. Då kom jag på att fönstret på nedervåningen hade krossats.
Jag gick och tog en titt. Det låg en tegelsten och en kuvär.
-Jäkla tånåringar! mumlade jag för mig själv.
Brevet var gangska tungt. När jag öppnade det ramlade en amulett ner bland de små glasbitarna. Jag tog upp amuletten och läste brevet.
"Käre jakob, jag är fast i denna värld som en gång var god, men som nu har blivit en ond värld. Den person som styr detta land heter Lord Sakuman. Han kidnappar alla hjältar och tvingar dem att kriga för alla robotar som serganter och kaptener. Amuletten jag gav dig är som en teleportal. Den tar dig direkt till min fängelsehåla. Snälla Hjälp mig!"
Jag funderade för mig själv och tog modet och satte på amuletten runt halsen. Jag åkte igenom tid och rum. När jag kom fram till fängelsehålan var redan professorn fast och Lord sakuman var där.
- TWI!
Kaffet var isakllt!
Allt var nämligen kallt här på nedervåningen. Då kom jag på att fönstret på nedervåningen hade krossats.
Jag gick och tog en titt. Det låg en tegelsten och en kuvär.
-Jäkla tånåringar! mumlade jag för mig själv.
Brevet var gangska tungt. När jag öppnade det ramlade en amulett ner bland de små glasbitarna. Jag tog upp amuletten och läste brevet.
"Käre jakob, jag är fast i denna värld som en gång var god, men som nu har blivit en ond värld. Den person som styr detta land heter Lord Sakuman. Han kidnappar alla hjältar och tvingar dem att kriga för alla robotar som serganter och kaptener. Amuletten jag gav dig är som en teleportal. Den tar dig direkt till min fängelsehåla. Snälla Hjälp mig!"
Jag funderade för mig själv och tog modet och satte på amuletten runt halsen. Jag åkte igenom tid och rum. När jag kom fram till fängelsehålan var redan professorn fast och Lord sakuman var där.
tisdag 24 november 2009
Robot Kriget (Historia På Svenskan)
Metall fotstegen närmade sig. Deras lampor lös igenom träden, alla trängdes för att se i de små skyttegroparna.
- Nu tar vi dem! viskade någon.
- Nej! Då märker dem oss! viskade en annan.
Jag som nu låg och sov, hade ingen aning om vad som hände. Allt jag hörde var viskande.
-Psst! Majoren petade mig i kinden.
-Vakna!
Jag vaknade med ett ryck. Jag ryckte åt mig geväret.
-Vart är dem?! väste jag.
-De är inte här än, de är minst 1000 meter bort.
Plötsligt stod det minst 100 robotar framför skytte gravarna, deras tekniska röster skar i öronen. De släckte lamporna och satte sig ner.
Då kom de första skotten!
- Det är en fälla!
Alla besvarade med mycket skott.
Några började röra sig framot, sedan började alla.
-Vi behöver luft stöd! Sa majoren i radion.
-Uppfattat, Man hörde flygplanen komma.
En bomb släpptes och alla duckade, robotarna var borta efter 15 sekunder.
Efter kriget vandrade vi på Slagfältet, Jag såg något blänka bland högarna med metall. Det var en bok, en ond bok.
Hemma i Syltstaden gick jag direkt till den gammla trollkarlen på andra sidan gatan. Jag tog fram boken och sa
-Vet du vad det här är?
-Hmm, låt mig få se.
Han tog boken och studerade den i några minuter innan han såg allvarligt på mig och sa.
-Den här boken är ond. du måste förstöra den nu!
-Varför det?
-Den här boken har en förbannelse!
-Okej jag ska göra vad jag kan.
Jag tog boken och gick mot mitt hem i bergen.
Mina kläder var trasiga efter kriget.
Jag bytte om när jag kom hen. Tog ett bad, och la mig för att sova.
När jag hörde fönstret på nedervåningen spräckas in.
- Nu tar vi dem! viskade någon.
- Nej! Då märker dem oss! viskade en annan.
Jag som nu låg och sov, hade ingen aning om vad som hände. Allt jag hörde var viskande.
-Psst! Majoren petade mig i kinden.
-Vakna!
Jag vaknade med ett ryck. Jag ryckte åt mig geväret.
-Vart är dem?! väste jag.
-De är inte här än, de är minst 1000 meter bort.
Plötsligt stod det minst 100 robotar framför skytte gravarna, deras tekniska röster skar i öronen. De släckte lamporna och satte sig ner.
Då kom de första skotten!
- Det är en fälla!
Alla besvarade med mycket skott.
Några började röra sig framot, sedan började alla.
-Vi behöver luft stöd! Sa majoren i radion.
-Uppfattat, Man hörde flygplanen komma.
En bomb släpptes och alla duckade, robotarna var borta efter 15 sekunder.
Efter kriget vandrade vi på Slagfältet, Jag såg något blänka bland högarna med metall. Det var en bok, en ond bok.
Hemma i Syltstaden gick jag direkt till den gammla trollkarlen på andra sidan gatan. Jag tog fram boken och sa
-Vet du vad det här är?
-Hmm, låt mig få se.
Han tog boken och studerade den i några minuter innan han såg allvarligt på mig och sa.
-Den här boken är ond. du måste förstöra den nu!
-Varför det?
-Den här boken har en förbannelse!
-Okej jag ska göra vad jag kan.
Jag tog boken och gick mot mitt hem i bergen.
Mina kläder var trasiga efter kriget.
Jag bytte om när jag kom hen. Tog ett bad, och la mig för att sova.
När jag hörde fönstret på nedervåningen spräckas in.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)